Hej från underbara Skåne!
”Pappa? Får jag åka till USA och gå på High School?” Frågade jag en dag under höstterminen i nian när jag letade efter intressanta gymnasium. Utan att tveka svarade pappa; ”När åker du?” Ungefär ett halvår senare satt jag på flyget på väg till Oregon, USA.
Jag spelade mina första matcher på min sjuttonde födelsedag våren 2013. Redan från början insåg jag att med tillräckligt mycket engagemang hade jag stor chans att lära mig sporten snabbt, vilket jag fick bekräftat när jag efter ca 3 veckors träning fick vara med i Varsity laget (det bästa High School laget). Innan lacrossen har jag bland annat tränat fotboll, handboll, innebandy, konståkning och dans, för att bara nämna några, vilket har gett erfarenheter som definitivt har hjälpt mig inom lacrossen.
Min lacrosse karriär kunde slutat redan innan den startade; på hösten 2012 efter fotbollssäsongen slutat i USA. Mitt 16åriga jag fick då för sig att det skulle vara mycket coolare om jag varit Cheerleader istället för lacrossespelare under mitt High School-år. Nu när jag tittar tillbaka, vill jag tacka mina föräldrar samt mina värdföräldrar för att de nekat min ”inte så väl genomtänkta idé”. Dels för att jag är stel som ett kylskåp och min smidighet inte är något skryta om… och dels för att lacrosse kom att bli något av det bästa jag vet!
Mina förberedelser inför EM har gått lite upp och ner, dels på grund av knäproblem och ledbesvär. Dock har jag lyckats hitta träningssätt samt stretching som fungerar för mig, vilket gör att jag ser positivt på att jag kommer att vara spelklar till EM! Bristen på lacrossebrudar i Skåne har gjort det lite svårare att träna på ”riktiga” spelsituationer, men tack vare killarna i Lund Lacrosse har jag fått träna på min explosivitet eftersom killarna har ett snabbare spel än tjejerna. Killarna har även övat upp min reaktionsförmåga genom att passa hårt rakt mot ansiktet… All träning är bra träning, eller hur är det?
Alla clinics (extra träningar) jag gick på i USA, timmar jag lagt på wall-ball, timmar jag lagt på att titta på youtube-videos, samt allt stöd jag har fått från familj, pojkvän och vänner har verkligen hjälpt mig att komma dit jag är idag. Jag är stolt över att jag kämpat för att få en möjlighet som denna; att representera Sverige i Tjeckien!
Nu är det mindre än 2 veckor kvar och jag är taggad till tusen!
Skånes representant #7
PS. Jag har även en liten shout-out till min privata pilot... även känd som min kära pappa! Han har bland annat hjälpt mig ta mig till träningsläger och utbildningar i hela Sverige!
