Första gången i blå-gult

Det var med pirr i magen vi åt lunch på Arlanda innan samling för avfärd mot Österrike. Väl vid incheckningsdisken var det inte bara lagkamraterna vi inte sett sedan träningshelgen i mars som väntade, utan även ett helt landslagskitt i blå-gult. Färdigkittade dundrade vi gemensamt genom säkerhetskontrollen med matchande väskor och liknande innehåll.

Idag har benen precis återhämtat sig och nu äter vi lunch igen mellan dagens föreläsningar. Vi inser att det inte bara är benen som behöver återhämtning - det krävs också endel reflektioner för att ta in alla intryck helgen inneburit. Så denna lunch är det inte lika mycket pirr i magen som genomsyrar konversationerna utan en annan känsla. Det är känslan när den blå-gula tröjan togs på för första gången och det finns bara ett ord som kan beskriva det vi kände: Mäktigt. Otroligt mäktigt att vi får möjligheten att representera Sverige i den sport vi älskar. Men vad vi kommer fram till är att det inte bara är tröjan utan hela lagkänslan; samhörigheten som är det mäktigaste. Att få spela i ett lag med personer som har precis samma mål som oss själva, EM 2015 i Tjeckien.