Om tejpningar och att vara ett helt landslags bollplank på distans
Då var det dags för en stabsmedlem att göra debut i bloggen. En snabb presentation av mig själv. Jag heter Eric Rylén, 25 år och är fysioterapeut för damlandslaget och har jobbat med laget sedan 2013 då Sverige (och jag själv) debuterade på VM. Jag spelar själv lacrosse i Luleås herrlag trots att jag bor och jobbar i Västerås. Det var vägen via mitt lacrosseintresse och kontaktnät med bland annat landslagstjejerna i Luleå och lagets general manager som jag hamnade i staben.
Jag tänkte väl ge min bild av vad jag har för mig nu inför EM. Min roll i laget är egentligen ganska enkel, att se till att tjejerna kan spela till 100 % under EM. Låter lätt i teorin, i praktiken däremot ligger mycket jobb. Det jag har att arbeta med är ett landslag utspritt från Luleå i norr till Lund i söder och som egentligen bara träffas under samlingar och någon turnering under sommaren. Med andra ord har jag väldigt begränsad tid med tjejerna och under den tid vi har, då ska det hinnas med mycket!
Under en samlingshelg så sker mycket av mitt viktigaste arbete. Prata med alla spelare, hur mår alla? Checka av hur träningen på hemmaplan funkar, vara bollplank, uppdatera mig på skador, ge råd och stöd om allt mellan himmel och jord, tejpa skador, massera, tejpa mer skador, diskutera med övriga staben, tejpa förebyggande för skador och sedan tejpa något mer! Även när tjejerna spelar/tränar är det oftast fullt upp med planering, fylla flaskor, mata bollar, tejpa nåt finger och stöttning samtidigt som jag måste vara lite alert ifall något händer på planen.
Efter en helg sen fortsätter arbetet över sociala medier/mail och telefonen, fortsätta ge råd, tjata på en spelare att vila eller söka annan terapeut på hemmaplan, tjata på en annan spelare att träna, planering av träning och rehab, svara på frågor om både det ena och det andra och sköta så mycket fysioterapi jag bara kan över en telefon. Ett jobb som jag tror är väldigt olikt vilken annan fysio som helst i vilket annat landslag, men jag skulle inte vilja byta!
Varför gör jag detta då? Varför lägger jag ner min fritid och mina hårt intjänade pengar på att åka på dessa resor (där jag inte ens får spela själv…) och sitta uppe sent på nätterna ibland för skriva ett rehabprogram?
Svaret är grymt enkelt, för att det är sjukt kul att hänga med och få se detta lag spela!
Så om ni tror att det bara är tjejerna som är taggade inför EM, tänk om! Det kommer en minst lika vinstgirig stab dit, och vi kommer göra allt för att tjejerna ska vinna, att Sverige ska vinna!
See ya in Czech Republic!
// Eric
